Animator in Focus

Redan 1915 konstruerade de två fantasirika bröderna Max och Dave Fleischer rotoskopet, ett mekaniskt hjälpmedel för att kunna projicera en film med skådespelare på ritbordet vilket hjälpte animatörerna att levandegöra tecknade figurer i en naturtrogen animation. Rotoskopet förde animationen närmare verkligheten och snart skulle de första framgångsrika animerade dokumentärerna, som Sinking of Lusitania (Winsor McCay, 1918), att dyka upp. Den nyföda genren utvecklades ytterligare inom undervisningsfilmer i syfte att synliggöra diverse kunskapsteorier eller för att rekonstruera historiska händelser. När datorgrafik och datorgenererade bilder trädde in i animationsvärlden i början av 1980-talet blev verklighetsbaserade filmer en allt vanligare företeelse inom animationen.

Dennis Tupicoff som gästar årets festival är idag, vid sidan av Adam Elliot, den ledande animatören från Australien, och har etablerat sig just genom sina rotoskoperade filmer. Hans sätt att använda rotoskopet framstår som kanske det mest kreativa i animationens historia.

Med en bakgrund inom fotokonst och med studier i statsvetenskap har Tupicoff blivit en sorts antropolog inom animationens värld som sedan allra första början använt animerade bilder som en metod att utforska verkligheten. Ibland är hans filmer självbiografiska, ibland baserade på en unik kombination av sanningen och fiktion. Förutom en stark filmupplevelse visar hans filmer även ett alldeles särskilt möte med i australienska samhället, som om det skådades från insidan. I alla hans filmer är Tupicoff både manusförfattare, producent, designer och animatör.