goteborgfilmfestival.se

International Competition

Marlina the Murderer in Four Acts

Mouly Surya | 93min | Indonesien, Frankrike, Malaysia, Thailand

Se trailer
  • År: 2017
  • Språk: Indonesiska
  • Text: Engelsk
  • Svensk Premiär

Blodigt, provokativt och visuellt överdådigt i feministisk västern om en ensam kvinnas jakt på rättvisa i patriarkatets Indonesien från den vågade mästaren Mouly Surya.

Den unga änkan Marlina lever ensam på den indonesiska landsbygden tillsammans med sin döda, balsamerade make. När ett gäng rövare dyker upp för att råna och våldta henne väljer Marlina att slå tillbaka mot dem och hela patriarkatet. Efter en brutal slakt ger hon sig ut på de indonesiska landsvägarna i jakt på rättvisa med sin machete och ett avhugget huvud i bagaget. Med ett socialrealistiskt tilltal och svart humor hittar Mouly Surya (What They Don't Talk About When They Talk About Love, GFF 2013) ett helt unikt uttryck när hon blandar spaghettivästern med råa Tarantinoinfluenser i en visuellt överdådig saga om feminism, makt och hämnd.

- Olle Agebro

Visningar

söndag 28 januari

16:30

180:
Chalmers
90SEK
favorite_border

måndag 29 januari

09:30

218:
Draken
65SEK
favorite_border

lördag 03 februari

18:45

682:
Handels
90SEK
favorite_border
  • Tillgänglig
  • Fåtal kvar
  • Slutsålt
Mouly Surya

Regissör: Mouly Surya

Mouly Surya, born in 1980 in Jakarta, Indonesia. After earning her BA in Media and Literature from Swinburne University, Melbourne, Surya obtained an MA in Film and Television from Bond University, Queensland. Her debut film, Fiksi, won numerous awards including Best Director at JiFFest 2008. It premiered internationally at the 13th Busan International Film Festival. Marlina the Murderer in Four Acts is Mouly’s first international co-production including France, Malaysia and Thailand.

I had been flirting with the idea of a Western since the first Google Images I’d seen of Sumba Island. I am not much of a Western genre fan: the only reference that came to my mind is Jim Jarmusch’s “Dead Man”, I saw in a cinema studies class in college. I recalled a black and white Western where they named a Native-American character ‘Nobody’. I didn’t watch Western particularly for MARLINA. I just had an idea of several elements that I wanted to use in the film, to make my own impression of a Western. It is how I made myself relate to this society, as someone who was born and raised in a metropolitan city such as Jakarta. Also, I wanted to make Garin Nugroho’s story mine.

Producent:
Rama Adi, Fauzan Zidni
Manusförfattare:
Mouly Surya, Rama Adi
Fotograf:
Yunus Pasolang
Klippare:
Kelvin Nugroho
Musik:
Yudhi Arfani, Zeke Khaseli
Medverkande:
Marsha Timothy, Dea Panendra, Egi Fedly
Kontakt:
Asian Shadows, lya@chineseshadows.com
Regissörens filmografi:
  • 2013 What They Don't Talk About When They Talk About Love, Feature; 2008 Fiksi., Feature.

Relaterade filmer

Angels Wear White

Vivian Qu

Kina // 108min

Fantastiskt skådespel i Vivian Qus geniala film om sexuellt våld som maktstruktur, och hur det reproduceras i alla lager av samhället. Det blir skandal när två 12-åriga flickor blir brutalt våldtagna av en medelålders man på ett motell i en sömnig kinesisk turistby. Mia, en tonåring som arbetade i receptionen den natten, är det enda vittnet. Av rädsla för att förlora sitt jobb, säger hon ingenting. Under tiden finner Wen, ett av offren, att hennes problem bara har börjat. Mia och Wen försöker klara sig i en värld som inte ger dem någon trygghet. En enorm Marilyn Monroe-figur på strandpromenaden, med den klassiska uppblåsta kjolen, blir en symbol för deras och alla kvinnors och flickors plats i samhället.

The Wound

John Trengove

Sydafrika, Tyskland mfl. // 88min

Lika sårig som vacker tar en av årets höjdpunkter och Sydafrikas Oscarkandidat ett nyskapande grepp om traditionell maskulinitet. Fabriksarbetaren Xolani (Nakhane Touré) tar ledigt för att hjälpa tonårspojkar att klara mandomsprov. I denna traditionella ritual i en tuff machomiljö uppe i bergen omskärs de vitmålade pojkarna och lär sig om kulturens patriarkala koder. När upproriska Kwanda (Niza Jay) upptäcker Xolanis väl bevarade hemlighet om hans djupa relation till Vija (Bongile Mantsai) ökar spänningarna mellan de tre. Tack vara de oerfarna skådespelarna och debutregissören John Trengoves särpräglade blick vibrerar denna visuella triumf och starka samtidsskildring av äkthet. Om ärren som inte läker när värdigheten hotas och om kärlek och begär som trycks undan i maskulinitetens spår.

Good Favour

Rebecca Daly

Irland, Belgien mfl. // 101min

Festivalfavoriten Rebecca Daly är tillbaka med en mystisk och stämningsfull film om religiösa värderingar, övernaturlighet och rädslan för det främmande. När en ung skadad man stapplar ut från den djupa skogen rakt in i ett strängt kristet och isolerat samhälle väcks blandade känslor hos byborna. Församlingens andlige ledare Mikkel välkomnar honom som en välsignelse, medan andra ifrågasätter hans hemlighetsfullhet och att såret på hans torso vägrar läka. Allt medan den unge Tom blir allt mer populär så blottas också sprickorna och tvivlet i det tätt sammansvetsade samhället, där medmänskligheten är stor, men lagarna stränga. Daly (Mammal, GFF 2016) skapar trollbindande bilder och när Tom, likt en Jesus-liknande avatar, tros ha övernaturliga krafter, ställs han inför ett fatalt och avgörande test.

Mademoiselle Paradis

Barbara Albert

Österrike, Tyskland // 94min

En blind pianist botas mirakulöst men tappar samtidigt tonträffen i årets mest känsliga kostymdrama. Blinda fläckar i fråga om klass och genus består. Det är 1770-tal och Mozarts och Haydns era i societetssalongerna i Wien, när pianisten Maria Theresia ”Resi” Paradis påhejad av sina föräldrar börjar uppmärksammas för sin exceptionella talang. Två problem bara – hon är kvinna, och dessutom synskadad. Men åtminstone det senare kanske kan åtgärdas. De vänder sig till doktor Mesmer, och hans oprövade metoder ger tillsammans med Resis vilja att se och bli sedd, oväntat resultat. Konst och vetenskap, kvinna och man, seende och blindhet är några av de motpoler detta drama kretsar kring. Barbara Albert (The Dead and the Living, GFF 2013) framstår tveklöst alltmer som en av Europas mest spännande regissörer. Även Maria Dragus (Prövningen, Det vita bandet) i huvudrollen imponerar stort.

The Eternal Feminine

Natalia Beristáin

Mexiko // 85min

Fascinerande biopic om en av Mexikos största författare, poeter och feministiska tänkare – sorgligt okänd i Sverige. Rosario Castellanos var influerad av feminister som Simone de Beauvoir och Virginia Woolf, och var långt före sin tid. Redan under sina universitetsstudier började hon brinna för att synliggöra de strukturer som höll tillbaka de mexikanska kvinnorna, och blev snabbt framgångsrik. Privat gick det sämre. Natalia Beristáin skildrar poetiskt och djärvt kontrasterna mellan den starka yrkeskvinnan Rosario och privatpersonen, som gick sönder av depression och den hopplösa kärleken till en opålitlig man som inte klarade av att finnas i hennes skugga. The Eternal Feminine bjuder på en ständigt överraskande resa, med för tidigt slut. Och inspirerar till ett besök på biblioteket.

Pororoca

Constantin Popescu

Rumänien, Frankrike // 154min

Det senaste tillskottet i den rumänska nya vågen tar sitt namn från en annan våg, en sällsynt destruktiv sådan som sveper med sig allt i sin närhet. En pororoca är ett naturfenomen från Amazonas. Trots att Constantin Popescus film utspelar sig i ett tempererat, medeleuropeiskt väderklimat långt ifrån allt som heter tropisk storm är vågen en helt rimlig metafor för handlingsutvecklingen. Den följer ett ungt, ganska välbärgat par med två barn, bosatta i ett trevligt område nära en fin park i Bukarest. En dag tar pappa Tudor med sig barnen ut i parken, men när det är dags att gå därifrån inser han det fasansfulla. Alla är inte med. Sökandet och besattheten som följer är gastkramande.

The Other Side of Everything

Mila Turajlic

Serbien, Frankrike mfl. // 100min

Personligt och politiskt om Serbien före och efter kriget, i inträngande, imponerande och välförtjänt prisbelönt dokumentär. En låst dörr i familjens lägenhet i Belgrad blir ingången till denna fascinerande djupdykning i Serbiens och Jugoslaviens politiska historia. Filmaren Mila Turajlic (Cinema Komunisto, GFF 2012) och hennes mamma Srbijanka Turajlic, före detta universitetsprofessor och välkänd demokratiaktivist, inleder en initierad men också humoristisk diskussion om Tito, kriget och det samtida och framtida Serbien. Det handlar om vad som finns på andra sidan dörren, men också på andra sidan rubrikerna om krigets offer och förbrytare där dissidenternas och de intellektuellas historia sällan har lyfts fram tidigare. Mila Turajlic har återigen grävt guld i filmarkiven, men här är det ändå det starka personliga tilltalet som övertygar mest. Filmen vann finaste priset på världens största dokumentärfilmsfestival i Amsterdam.

Sweet Country

Warwick Thornton

Australien // 113min

Ett bedårande vackert och förödande brutalt västerndrama om rasmotsättningar i Australiens outback, och en av årets starkaste och mest hyllade filmer. Panoramabilderna från den vidsträckta vildmarken är hänförande, men kontrasteras hårt mot grymheten i denna verklighetsbaserade historia. Aboriginen Sam tvingas ta till vapen för att försvara sig mot en vansinnesattack från en vit nybyggare. Han flyr men den lokala sheriffen tar upp jakten, och Sams vän, predikanten Fred, följer med för att försöka avstyra en alltför snabb rättskipning. Warwick Thornton (Samson and Delilah, GFF 2010) levererar ett brännande och melankoliskt drama om ursprungsbefolkningens ställning. Handlingen utspelar sig på 1920-talet, men det handlar lika mycket om Australien av idag. Sweet Country vann tunga festivalpriser både i Venedig och Toronto, och har överösts med lovord av internationella kritiker.

Outside In

Lynn Shelton

USA // 109min

Efter 20 år i fängelse, släpps 38-årige Chris ut. Tack vare sin gamla lärare, lysande spelad av Sopranos-Edie Falco, som han nu vill inleda en relation med. När Chris anländer hem till den deprimerande hålan Granite Falls har alla hans gamla vänner gått vidare i livet, medan han själv har förblivit ungefär som han var den ödesdigra dagen då han fick skulden för ett rån. Han kämpar för att anpassa sig till den digitala tidsåldern och tampas med svårigheten att, som ex-fånge, skaffa ett jobb. Hans hopp står till att Carol, hans gifta gymnasielärare, ska ge honom den kärlek han söker. Men både hon och hennes tonårsdotter har andra behov. Liksom Falco är suverän som den godhjärtade Carol, är Jay Duplass det som den naivt hoppfulla men frustrerade Chris. Amerikansk indie, och Lynn Shelton, när bägge är som bäst.

Over the Limit

Marta Prus

Polen, Tyskland mfl. // 74min

Sportdokumentärernas svar på Black Swan följer en ung rysk gymnast och hennes väg till OS i Rio, brutalt pådriven av sina hänsynslösa tränare. Det ryska systemet för att pusha sina idrottare till framgång är ökänt sedan länge, men sällan har det dokumenterats från insidan på samma chockerande vis som här. Marta Prus, själv före detta gymnast, levererar ett granithårt porträtt av 20-åriga Rita och hennes satsning mot OS i rytmisk gymnastik 2016. Den fysiska träningen är hård, men det är ingenting mot den mentala och verbala misshandel som Rita och hennes lagkamrater dagligen utsätts för av sina tränare. Det här är tveklöst en av årets mest imponerande dokumentärer som fångar åskådaren – idrottsintresserad eller inte – i ett järngrepp från första minut. Intensiteten och spänningen stegras sedan på ett mästerligt och oerhört fängslande sätt ända fram till finalen.

The Death of Stalin

Armando Iannucci

Frankrike, Storbritannien mfl. // 107min

Steve Buscemi gör en oemotståndligt underhållande Nikita Chrusjtjov i satirmästaren Iannuccis sanslösa tolkning av maktkampen efter Stalins död. Mannen bakom In the Loop och tv-serier som Veep är tillbaka med en av årets roligaste och vassaste filmer – en allegori över också nutidens inkompetenta ledare och korrupta ledarskap. När Stalin dör finns det ingen hejd på vad den närmaste kretsen av ja-sägare runt honom är beredda att göra för att ta över makten. Och ingen kan längre lita på någon. Utöver Buscemi ser vi namn som Jeffrey Tambor, Michael Palin och Simon Russell Beale briljera som de buffliga, taffliga och med grova brittiska eller amerikanska arbetardialekter försedda(!), uppkomlingarna i Centralkommittén. Denna adaption av en fransk serieroman är inget annat än en ren njutning från början till slut.

Nico, 1988

Susanna Nicchiarelli

Italien, Belgien // 94min

Trine Dyrholm är fullkomligt lysande i rollen som Nico, som 20 år efter The Velvet Underground kämpar för både karriär och privatliv i Venedigprisat drama. Modellen Christa Päffgen blev Nico med hela världen efter sina samarbeten med Andy Warhol och The Velvet Underground. Men nu har åren gått och när 60-talsikonen åker på turné från Manchester, via Italien och vidare öster om järnridån är det en allt annat än glamorös tripp. Hon kämpar med sitt drogmissbruk, men också för att bli tagen på allvar som låtskrivare och artist. Och inte minst för en ljusare framtid för henne och hennes son. Danska Trine Dyrholm (Festen, Borgen, Kollektivet) levererar ett osminkat, ursinnigt och oerhört imponerande porträtt av kultsångerskan i denna flerfaldigt prisade film.

Western

Valeska Grisebach

Tyskland, Bulgarien mfl. // 121min

Tyska byggare kulturkrockar hårt med lokalbefolkningen i prisbelönt västerndrama om manlighet och europeiska spänningar på den bulgariska landsbygden. Valeska Grisebach är jämte samarbetspartnern Maren Ade (Grisebach agerade manusbollplank för Min pappa Toni Erdmann, Ade är en av producentena här) Tysklands just nu mest spännande regissör, och nu följer hon äntligen upp underbara Longing (2006) med en ny och redan hyllad festivalhit. Titeln för inte utan anledning tankarna både till den geopolitiska överheten från väst och en hel filmgenre befolkad av vita överlägsna män – och Western handlar om en slags kraftmätning mellan gästarbetare och lokalbefolkning mitt i ingenstans vid den grek-bulgariska gränsen. Tystlåtne Meinhard väljer en mjukare linje än sina kollegor, och blir långsamt accepterad av byborna. Men med en fot i varje läger blir det alltmer komplicerat att hålla balansen.

Israfil

Ida Panahandeh

Iran // 102min

Ida Panahandeh följer upp succédebuten Nahid (2015) med en elegi om kärlek, förlust och ensamhet. Mahi sörjer sin son, en fribrottare som dött i en bilolycka, när Behrooz, mannen hon alltid älskat, åter dyker upp i hennes liv. Men Behrooz har nu för avsikt att gifta sig med den betydligt yngre Sara och för den sörjande Mahi öppnas 20 år gamla känslomässiga sår igen på ett smärtsamt sätt. Panahandeh tar sig ömsint och finkänsligt an ett gripande, personligt drama om tre fjättrade människor som längtar efter att undfly det moderna samhällets mentala och fysiska bojor i denna betraktelse över dagens Iran.

Anna's War

Aleksei Fedorchenko

Ryssland // 73min

Sovjetunionen 1942 i en by som är ockuperad av tyskarna. Där ute rasar kriget men inne på skolans vind lever lilla Anna sitt eget liv. Kriget har lämnat Anna alldeles ensam, lämnad av resten av människosläktet. I sin egen värld på den gamla skolans vind har hon istället katten, råttorna och duvorna som sina vänner. Runt henne finns också artefakter från det kommunistiska Sovjet. Från sin utsiktsplats kan hon se både kriget och förtrycket. Vi får se när Anna tar till alla knep som finns för att hitta näring för att överleva. Hon mår väldigt dåligt och är på gränsen till att gå under. Anna’s War visar kriget från ett helt annat perspektiv och placerar sig vid sidan om Elem Klimovs Gå och se. Stora skildringar av små människor utsatta för krigets brutalitet.

Men Don’t Cry

Alen Drljevic

Bosnien-Herçegovina, Slovenien mfl. // 99min

Atmosfären är tung när krigsveteraner från före detta Jugoslavien – machomän och nationalister – samlas för en terapisession. Det har gått över 20 år sedan vi såg upplösningen av Jugoslavien. Bosnier, kroater och serber som tidigare tillhört ett land fick nu strida för sina nya nationer. I Men Don't Cry samlas några av dem på ett hotell för att tillsammans genomgå en flera dagar lång terapisession under ledning av en pacifist. Naturligtvis är åsikterna om kriget lika många som veteranerna. Alla har svårt att släppa sina ingrodda ideal och svårt att förstå de handlingar de har begått. Dramat visar att det inte är möjligt att förlåta om du inte förstår vad du själv har gjort. Med ett fantastiskt ensemblespel i regi av debuterande Alen Drijevic förs vi in i Balkanmannens djupaste machosjäl och förstår att den går att förändra.

Pity

Babis Makridis

Grekland, Polen // 90min

Om vårt omättliga behov av tröst. Om en man som lever upp när han kan berätta för omgivningen att hustrun är dödssjuk, för då strömmar sympatin mot honom. Vår man är jurist och tycks leva ett perfekt liv. Alltid med väldoftande parfym, byxorna pressade och polotröjan korrekt. Då skadas hustrun i en trafikolycka och hamnar i koma. Medlidandet sköljer över honom från släkt, vänner och grannar. Till omgivningen ger han budskapet att hon ligger för döden. Problemen kommer när hustrun vaknar upp från sin sömn och återfinns vid hans sida i hemmet. Då tar han till drastiska medel för att livet åter ska bli trist. Välbefinnande är uppenbarligen inte största möjliga lycka. Livsenergin kan lika gärna komma från olycka eller sorg. Makridis har dessutom ett visuellt språk kongenialt med innehållet som för tankarna till Ulrich Seidl.

Makala

Emmanuel Gras

Frankrike // 97min

En enkel men kanske just därför så oerhört stark film om en man och hans hårda slit för att försörja sin familj, Cannesprisad och hyllad världen över. Emmanuel Gras känsliga och mästerligt filmade porträtt av en mans enormt hårda arbete för att producera och sälja ett cykellass med träkol, är en av årets största dokumentära utropstecken. Filmen skildrar hur 28-åriga Kabwita Kasongo i Demokratiska republiken Kongo, hugger ned ett stort träd, tillverkar kol av virket, och sen släpar alltihop till marknaden flera mil bort med hjälp av en gammal skranglig cykel. Han drömmer om tjäna tillräckligt för att kunna köpa plåt och lägga nytt tak på familjens enkla lilla hus. Makala är en enastående vacker och empatisk film om hopp, drömmar och livsvillkor söder om Sahara.

Disobedience

Sebastián Lelio

USA, Storbritannien mfl. // 114min

Det slår gnistor om Rachel Weisz och Rachel McAdams i Sebastián Lelios (Gloria) laddade drama om en New York-fotograf som tvingas återvända till sitt judisk-ortodoxa hem. När Ronits pappa, rabbinen, dör beger hon sig till London och de kvarter, den släkt och de vänner hon en gång lämnade. Där hemma finns bästa vännerna Dovid och Esti, numera gifta med varandra. Medan Dovid förbereder sig för att ta över församlingen, hittar djupt troende Esti och svarta fåret Ronit tillbaka till en förbjuden flamma, som kan förstöra allt. Disobedience är inte bara en film om religion och dess strama tyglar, det är framförallt en fantastisk humanistisk historia om empati, förståelse, förlåtelse och att upptäcka och slåss för vad man verkligen tror på. Och om att frihet är en gåva som också innebär förlust. Visningen på Stora Teatern den 2:a februari är en Röda mattan-visning. Då serveras det bubbel i Kristallfoajén och Clara Gustavsson och pianisten Niklas Rydén spelar live under minglet inför visningen. Dörrarna öppnas 45 minuter före filmstart.

Stäng

Biljetter & Biljettköp

Under hela festivalen kan du köpa och hämta ut biljetter och festivalpass till samtliga föreställningar på alla biografer. Festivalpasset visas upp tillsammans med filmbiljett vid visning. Med festivalpasset får du även till­gång till mängder av konser­ter, seminarier, utställningar, fri entré till festivalarenan och massor av andra evenemang – det som gör veckan till en festival, helt enkelt. Festivalpass behövs inte till Göteborgs Lilla Filmfestival.

Kassorna öppnar en halvtimme innan dagens första visning på respektive biograf och stänger när sista visningen börjat. Du hittar mer om information om våra biografer och förköpskassor under Festivalplatser.

Vet ej